Njuter vi av, tycker man ska hinna så mycket men dagarna rullar på i ett fasligt tempo. Vi sover länge på morgonen, njuter långfrukost, tar vara på dagarna ändå tycker jag. Nästan inga tider att passa, mest om vi ska träffa någon/några och det är ju bara trevligt!

Gårdagen träffades vi ute i Nybro vid fiskeboden, vår familj, Miltons(Henriks systers familj) och farmorn & farfarn. Vi har gjort detta för några år sedan att vi träffades vid fiskeboden där vi åt ärtsoppa och pannkakor, jag hade bakat två grova bröd som jag tog med mig. Gott och mysigt! Känns lite annorlunda att vara där mitt i vintern, men en trevlig stund. Solen visade sig lite och den har man ju inte sett på länge......... Barnen åkte med kusinerna och farmorn och farfarn till stan.

Senare på kvällen var jag och Henrik och såg "Skyfall", Bonds senaste. Jag är väl ingen direkt fan av Bond men denna var bra, bra och spännande action. Den hade ju premiär för ett bra tag sedan så det var glest mellan stolarna, vi hade våra favvoplatser längst bak längst upp till höger/alternativt vänster. Ungefär som när jag och Ritva gick på filmstudion i Sölvesborg, vi hade alltid samma platser, längst bak där det bara är två stolar(det var tider det, åhh vad jag saknar det ibland).

Idag har jag fått göra lite nytta........Det fick bli städning och undanplockning under fm. Mannen röjde i källaren och på gården, fick iväg ett släp fullt med mög till tippen. Jag var med bilen full och slängde kartong, plast, glas å batterier........ Känns rätt bra att ha röjt undan och fått städat.

Fick ett tråkigt besked på nyårsdagen, att livet är skört. En granne till oss dog på nyårsafton, tragiskt. Tror inte att hon var 60 år fyllda. Tänker på hennes anhöriga, mannen och deras tre döttrar, samt barnbarn. Hon hade varit sjuk i cancer ett tag men man är ju aldrig förberedd. Känns overkligt att hon inte finns mer, vi umgicks inte men om vi ute brukar det ofta bli att vi pratar några ord samt hjälper varandra. Vi lämnade över en blomma från oss att vi tänker på dem och att vi finns om det är något! Så oerhört tragiskt att mista någon anhörig, sin livskamrat, sin mamma, mormor. Funderar mycket över livet och vad som sker efter vi lämnat.......Det kan ju inte bara vara slut........

//A