Känner att allt rullar på, mycket som ska ordnas rent praktiskt efter ett dödsfall. Massaor med papper, avsluta saker, jag som God man ska lämna in sluträkning till överförmyndaren och det har jag en månad på mig att göra.....Ringa skatteverket, banker, försäkringbolag, kommunen.....En del banker gör si och en del gör så, en bank kunde inte skicka fondbesked till mig direkt, utan jag skulle gå in på närmaste bank....En annan bank skickade utan problem fondutdrag till hemadressen. Känner att all luft kommer att gå ur mig när begravningen och bouppteckningen är klara....Att det var så mycket att fixa, samtidigt som man har sin egen sorg att tampas med, den kommer lite i skymundan känner jag.

Förra helgen var det välbehövlig städning, samt kalas för Hugo och hans kompis Samuel. Vi valde att ha det i bowlinghallen i Tomelilla, så lyckat och så nöjda vänner. De leker med samma kompisar, så sex kompisar och sig själva och deras syskan blev tio barn. Mat och glass där, bowling en timme, jättenöjda.

Ledig eftermiddag i måndags, satt och ringde runt överallt och begärde in div. papper som behövdes, avslutat försäkringar, mail med banker etc.......Sedan var klockan mycket och dags att köra till ridskolan, sedan var den dagen gången.

Sedan har det varit långa dagar hela veckan. Utbildning i Naturvetenskap och Teknik, lite tips och ideér. Dock på en ledig eftermiddag....Långa dagar onsdag, torsdag och idag. Mannen har varit på utbildning i Jönköping och kommer hem idag. Jag kan tycka att det är skönt att vara själv några dagar, skulle inte vilja vara ensanstående men några dagar är det jätteskönt. Skrev att fjärrkontrollen e min, jo visst en stund i onsdags, sedan ZZZZzzz och i går kväll somnade jag med barnen i vår sång så det blev inget sappande där inte.

Får se vad det blir i helgen, söndag är det tacksägelsegudstjänst där de läser upp de som har avlidit, så det blir att jag kör upp till Norje, lite papper att hämta och fixa med.

Ha en skön helg!

//A

Fyllde vi till bredden ikväll, kul med fullsatt kyrka. Vi brukar fylla den på våra kvällar med olka teman "En lisa för själen" och ikväll var det Lokala förmågor. En salig blandning med folk från trakten, några från vår lilla kör, några från Himlaton, Ulla kören(lite äldre), plus några till. Så härligt att sjunga och speciellt med blandningen på folk, och sångerna. Min favorit är nog "Liten fuggel" en norsk sång, jag kan nog aldrig sluta lyssna på den. Så fin!

Hoppas på flera fullsatta kyrkor framöver, blir en folkmusikmässa i maj. Hoppas på en lika välbesökt kyrka då.

Första jobbedagen i dag sedan pappa lämnade oss, jag tycker att det kändes bra att jobba även om jag är lite off. Sorgen och saknaden finns där och det lär den göra länge till, samtidigt tror jag att det är bra att skingra lite tankar. Detta med sången hjälper mig att skingra mina tankar, jag blir glad när jag sjunger och att sjunga tillsammans med vänner är så härligt. Jag skulle egentligen läst en text om vänskap, tillägnad en av mina bästa vänner, men det avbokade jag redan förra veckan. Jag hade nog inte klarat att läsa en text som är lite känslomässig just nu. Jag fick njuta av andras textläsning och sånger, så fina.

Gårdagseftermiddagen var vi i Sölvesborg, vi tömde pappas rum där han bodde. Det gick smidigt, även om det kändes så fick vi tömt och tagit det vi skulle, och kört till Lions det som skulle dit. Även om pappa haft det bra på boendet, så hoppas man att slippa flytt till boende för någon annan närstående. Det blir ju en sista anhalt, tragiskt men sant. Bra att det finns och att vi har den servicen, men är det värdigt att sitta som pappa gjorde i rullstol, helt beroende  av andra...........Tungt nog att se sin pappa så sjuk i demens, och helt hjälplös. Att aldrig veta när man kom dit vad som väntade oss, hur han skulle vara, bra eller dålig dag.......

Som nu efter han inte finns mer, ibland tänker man klokt att han har fått ro, han lider inte mer, han har inte ont, han har det bra nu. Ibland får man fullständig panik över att aldrig få träffa honom mer, han är bara borta, han kommer aldrig mer tillbaka.

Ursäkta mitt svammel....Men ibland är det bättre att bara skriva ner allt man känner, helt som det kommer í skallen, inga funderingar på hur man ska skriva, utan bara skriva, så kan det upplevas som rörigt....

Tack igen för alla stöttande ord, blommor, sms, meddelande, kramar, oj vad det värmer, och veta att någon tänker på mig/oss i vår saknad och sorg efter vår älskade pappa/make/morfar/svärfar.......

Tack för att du läser!

//A

Även om jag tycker om min hemstad väldigt mycket så är det av mindre angenäma anledningar jag är där var och varannan dag. Fonus i måndags, hemma här i går, vilket var riktigt skönt att bara vara hemma här helt själv, tyst och ingen annan här. Jag tror att jag behövde det, att bara samla tankar, skriva ner dem i dagboken, sätta ord på sina känslor och sin sorg. Även om jag inte gråter och är ledsen hela tiden så sörjer man, det kommer över mig då och då, och alla fina minnen jag och vi har med vår pappa/morfar/svärfar/make/vän/kollega eller vilken relation man hade till Kurt.

Dödsannonen är i de två tidningar som vi har i Blekinge i dag, fått så otroligt mycket hälsningar att olika vänner är med oss i vår sorg. Det värmer otroligt ska ni veta, jag har funderat många gånger då man själv skrivit ett kort, gett blomma till någon som mist en nära anhörig hur den känner......Nu är vi ju olika och känner och tycker olika, men hos mig värmer det otroligt, en hälsning att någon tänker på MIG NU i min sorg. Tack alla!

Vi kör till Sölvesborg i dag och hjälper mamma och tömma hans rum på Paviljongen som ligger på Gerbogården. Det ska göras, och vi satte inte dit en massa saker eller möbler, utan mest så det har sett ombonat ut där. Foton på barnbarnen, tavlor och lite möbler, bord, stolar så det går nog rätt snabbt att tömma ut det, samt städa av det. Möblerna är inte personliga för pappa, det kan nog också gör att det inte känns så hårt. Mest att rensa ut de personliga saker som finns kvar där, det kommer att kännas.

I morgon tänkte jag jobba och på fredag, känns som om det kan vara lagom med en mjukstart. Sorgen finns där ändå, den får ta sin tid, och den pågår hela tiden, samtidigt som jag sakta går vidare. Undrar vad han gör nu pappa?? Sítter han där uppe och sittar på oss?? Han ska veta att han är saknad och älskad!

Ta hand om Er därute!

//A

Det verkar inte som om det fungerar att koppla bloggen till FB mer.......Ska se om det går nu plockade bort den och kopplade den igen.....

Testar testar

//A

Tankarna rullar......Ibland är man lugn och sansad och tänker att pappa har fått lugn och ro, nästa är man helt förtvivlad och tänker att pappa är borta, han kommer inte tillbaka. Detta är första gången jag möter döden på riktigt nära håll, att förlora en förälder, en pappa, som bara ska finnas där.......Alltid!

Det är mycket praktiskt som ska fixas, jag och mamma var på Fonus i går...........Bara att utforma en dödsannons, vilken kista, blommor etc. etc. Vi hade pratat lite innan, och hur vi trodde att pappa skulle vilja ha det. Enkelt och inte tillkrånglat eftersom pappa var en väldigt jordnära person, jag tror han hade tyckt det var fint som vi gjort. Satt på Fonus i går, hur kommer det sig att man man väljer att bli begravningsentreprenör?? Att möta döden flera gånger i veckan och träffa människor i sorg som mist någon som stod en nära.

Tar livet bara slut?? Nä det kan de inte göra, undrar vad som händer när man dör? Lever man vidare? Som den person man var eller återföds man som något/någon annan?? Känner att jag har mina funderingar kring livet och livsfrågor just nu. Känner också att jag värderar livet högt och min familj och mina nära och alla fina vänner. Ta vara på tiden tillsammans med era föräldrar och de ni värderar högt, en dag finns de inte mer.

Jag har en overklighetskänsla inom mig, känns som om jag står bredvid och tittar på, att det är någon annan som har förlorat sin pappa och jag står bredvid och tittar,  konstig känsla i alla fall.

Idag är jag bara hemma, första dagen som jag är själv, tror att det kan vara bra att bara vara. Har haft människor omkring mig sedan i fredags när pappa somande in för gott. En konstig känsla har jag inom mig, försöker bearbeta sorgen och hoppas att han har det fint där han nu befinner sig.

I morgon ska vi till Sölvesborg igen, vi ska tömma hans rum där han bodde. Vi satte inte dit så många saker, och möblerna är inte kopplade till honom så jag tror att det känslomässigt blir det nog inte så jobbigt. Mest att se hans kläder och något av hans personliga tillhörigheter som blir jobbigt.....

Njut av dagen, hoppas den blir fin!

//A

Livet är skört, det kan förändras snabbt och det gjorde det för pappa. Vi var där när han fyllde år, och då var han piggare än vanligt och vi hade en fin eftermiddag tillsammans. Kändes bra efter besöket, men att det var sista gången vi pratade med varandra fanns inte hos mig. Vi pratade om pappa när vi var hos mamma efteråt och det kändes skönt att han var så pigg när vi var där. Han hade haft en period nu när han har varit sämre.

I tisdags eftermiddag ringer min mamma, då har de ringt från Paviljongen där han bor och sagt att mamma måste komma för pappa är jättedålig. Efter en del telefonsamtal fram och tillbaka, med personalen så packar både jag och min syster och ger oss till Sölvesborg, jag från Ystad och hon från Växjö..........Kände inom mig att detta kanske är lite brådskande, så 55 min senare är jag i Sölvesborg. Pappa ligger i sin säng, med hög feber och tung andning och är inte kontaktbar men han tittar upp då och då.

Vi åker hem till mamma under natten, och det kommer vårdpersonal som ska sitta vak. Vi sitter hos pappa hela onsdagen och hela torsdagen, och hela tiden blir han sämre och sämre. Hela torsdagen befann han sig i någon slags dvala, men jag tror att han hörde oss, vi var där hela tiden, pratade med varandra och vi pratade med pappa.........Under natten var vi övertygade om att de skulle ringa in oss.

Fredag var vi på plats 09;30, hans andning var mycket tyngre och ibland var det tyst, uppehållen kom mer och mer ofta..........Tillslut tog han sina sista andetag, lugnt och fint, ingen smärta, ingen oro, ingen ångest. Vi var där, jag, mamma och Susanne. Vila i frid älskade pappa!

Nu har du fått ro, slipper lida på grund av din sjukdom, hoppas du har det bra, kanske du kör en snabb bil någonstans där du är........Vi ses i Nangijala!

Trots att jag har mist en förälder, och är ledsen så kan jag ändå känna en slags lättnad, att han slipper lida mer. Vi vet inte säkert om han led, men det är hemskt plågsamt att se sin pappa(eller någon annan nära anhörig) helt beroende av andra och sittandes i rullstol när han varit aktiv och frisk. Demens är nog en av de jävligaste (ursäkta utrycket) sjukdomarna som finns, den bryter ner en människa fullständigt och du kan inte göra ett dugg för att förhindra det. Jag önskar att de kommer på ett vaccin, så andra i framtiden slipper denna fruktansvärda sjukdom. Det som är mest skrämmande är att det kan drabba DIG, eller någon av dina nära och kära.........Önskar att den inte fanns, att inte någon människa skulle drabbas. Att sitta som pappa gjorde, det är inte värdigt, hoppas att han inte led av det, det gjorde vi anhöriga. All beundran åt personalen på Gerbogården, Paviljongen, som orkar jobba med de här människorna som drabbas, att möta döden så ofta som de gör, att ändå ha kraft att gå vidare i sitt fortsatta arbete med de andra boende som behöver vård och omsorg.

Kändes bra att ha suttit vid pappas sida de här dagarna, vi visste att denna dagen skulle komma, men trodde inte att den skulle komma just nu.......Vila i frid !

//A

Efter en trevlig kväll med kollegorna med mycket god mat (KW´s matservice, rekommenderas varmt) och mycket prat var man ganska mör, fredag kväll efter att ha varit uppe tidigt.....

I går körde vi upp till Norje/Sölvesborg, pappa fyllde år. Han hade haft en period där han varit sämre ett tag, eller mamma hade inte fått någon kontakt då hon varit där, så in det sista var det lite tveksamt om vi skulle åka. Men jag tyckte att det kändes konstigt att inte åka upp när han fyller år. Jag är glad att vi körde upp, mamma var redan där och när vi kom in sken pappa riktigt upp och sa hej. Såg glad ut när vi kom in med blommor, han frågade efter Susanne, hur är det med de andra, och jag frågade om det var Susanne och Sebastian och Isabell han menade och det var det. Sen var det några gånger han "föll" bort under samtalet, men det var roligt att se honom så pigg. Samtidigt gör det så ont att se honom i detta skicket, att bli dement innan man fyllt 70 år.........Det är så hemskt, livet kunde ha sett helt annorlunda ut för honom (å mamma) som pensionärer.......Speciellt när man ser övriga som bor på samma boende är sååå mycket äldre, hoppas att han inte lider av att han är yngre än de andra, medelåldern är nog 85år där...... Men glad över att pappa hade en bra dag, fick ögonkontakt med honom, det brukar jag inte få så ofta. En fin eftermiddag!

Sedan gick vi på den nya gång och cykelbron, som är Europas längsta, kul för lilla Sölvesborg. Har sett mycket bilder på bron och alla Sölvesborgare och ex. Sölvesborgare som gått över den. Nu har jag med gått där, tillsammans med familjen. De ska ordna brofest den 25/5, då måste vi ju åka dit, jippon, brolopp, serveringstält med mera!

Lite mat hos mamma/mormor innan vi körde hem.

Dagen har vi fixat med extrakort och en till dig. box till tvn. Vi fick en tv av Susanne, tack å tack, som hon inte använder. Den sitter på väggen i vårt sovrum, men vi var ju tvungna att fixa kort å box, annars har vi inte så mycket nytta av den. Tvättat bilen, planterat penseér, nu strax dags för lite mat...........

//A

Heja heja :)

Eller vad ska man säga, efter en skön påsk med mycket gott att äta, trevligt sällskap, kyrkosång och välbehövlig ledighet har veckan rullat på i 190.

Tisdags morse fick jag väcka barnen tidigt, efter att sambon drabbats av njursten. Började redan sent på måndagskvällen, men det la sig. Tidigt på morgonen vaknade han och hade ONT!! Ringde sjukvårdsupplysningen och de gav honom rådet att åka in till sjukhus, ja klockan var 05:30 ZZZzzzzz. Upp med barnen, skjutsa honom till sjukhuset, han "kröp" in, ringa jobbet, ringa kollega för att hon ev. kunde börja lite tidigare.......Frukost, barnen till bussen, mamma till jobb... Mannen kom hem vid middagstid, lite lagom hög av smärtstillande. Smärtan lagt sig, nu väntar på remiss till röntgen. Hemma igår, smärtan lagt sig, har smärtstillande om det kommer igen.

Härligt soligt väder är det, vinden är dock lite kall, men det är ljust längre, solen skiner, det finns hopp :)

Dagen här har även den rullat på i 190, med mycket barn på jobb, ledsna nya barn, högljutt.........Föräldrasamtal......Direkt från jobb till att hämta Hugo på fritids, från fritids till Stora Köpinge där Lovisa var på Skapa & Sjung. Vi stannade där och åt medhavd kvällsmat..........För att sjunga med kören 17:30, men oj vilken härlig körkväll, blandade folk, blandade åldrar, blandade sånger, mycket skratt, massor av sång, en härlig sångkväll. Välkomna till Öja kyrka den 18/4 klockan 19:00 "Lokala förmågor", blandat lokalt folk som sjunger blandade sånger, jag tror det blir kanonfint. Jag ska läsa en dikt/text om vänskap.........

Nä nu ska jag in i duschen och imorgon blir det att inför fredagskvällen, träff med ett gäng härliga tjejer, mycket skratt, mat, vin, gotte,och prat........

///A