i går....... Körde upp till mamma efter att ha lämnat barnen hos farmor & farfar. Solen sken och det kändes som om det hade varit skönare med en dag på stranden, istället för att tillbringa den i bil Ystad-Norje-Karlskrona och tillbaka.

Vårdplaneringsmöte för pappa, tungt! Hade en klump imagen hela dagen. Vad innebär det med ett sånt möte?? Inte en aning, och det kändes overkligt att sitta där, nä inte min pappa. Det är inte han som är sjuk, det känns som om man sitter bredvid och tittar på........ Jo det är vår pappa som vi berättar om för vårdpersonalen och för biståndshandläggaren, att han behöver få vård. Demens sjukdomen har tagit över honom nu, han är en annan. Inte vår pappa som han var innan.

Det gjorde så ont och det var så hemskt när vi satt där, men det är nödvändigt! För pappas del, med demens och med stora personlighetsförändringar, och aggression så måste han få den vård han behöver och är berättigad till. Sen att det måste ske med hans medgivande känns lite luddigt, det behövdes inget skriftligt medgivande enl. biståndshandläggaren........ Men om han hade berättat för vårdpersonalen att han skulle kunna tänka sig att gå med på särskillt boende, och de berättar för biståndshandläggaren??? Hade det räckt?? Ja det är inte lätt det här med lagar osv....... Det kommer att ordna sig ändå, med boende och vård.

Körde från Karlskrona, fortfarande i strålande sol, och nu med lätt huvudvärk. Alla spänningar släpper antagligen, har dock fortfarande en klump i magen och kommer att ha ända tills pappa är på plats i boendet.

Visste att barnen haft en skön dag i Nybro hos farmor & farfar, med mycket lek och bus, fika och glass, och kanske bad.

Vi fikade när vi kom till Norje, jag, Susanne och mamma. Mycket prat, och jag kände att det var skönt att prata av sig. Vi känner alla tre att denna sjukdomen har smygit sig på, för att de senaste fyra åren eskallerat och tagit över pappa och gjort honom till någon annan. Dessa aggressioner är INTE han, han var aldrig arg innan, brusade aldrig upp, svor väldigt sällan (möjligtvis när han blev arg...), lugn, harmonisk, snäll, osv osv. Nu klarar han nästan inget, de klara studerna kommer alltmer sällan, utan demensen tar över och han är tilbaka i yngre år, och mycket i Norrland där han kommer ifrån........ Dit han ska hem nu, vilket har jag förstått är vanligt vid demens.

Körde hem strax efter 21:00, kände att jag var trött och samtidigt skönt att det var över. Allt släppte då jag kom hem, stöp i säng. Dödstrött, brukar säga att det är min styrka att jag kan sova när jag är i jobbiga livssituationer. Men som sagt slappna av helt kommer jag inte att kunna göra förrän pappa är på plats i sitt nya boende!

Tack än en gång alla mina bloggläsare för allt stöd! Tack alla vänner för att ni tänker på oss i denna svåra tid, det värmer mycket! Tack!

/A