i går....... Körde upp till mamma efter att ha lämnat barnen hos farmor & farfar. Solen sken och det kändes som om det hade varit skönare med en dag på stranden, istället för att tillbringa den i bil Ystad-Norje-Karlskrona och tillbaka.

Vårdplaneringsmöte för pappa, tungt! Hade en klump imagen hela dagen. Vad innebär det med ett sånt möte?? Inte en aning, och det kändes overkligt att sitta där, nä inte min pappa. Det är inte han som är sjuk, det känns som om man sitter bredvid och tittar på........ Jo det är vår pappa som vi berättar om för vårdpersonalen och för biståndshandläggaren, att han behöver få vård. Demens sjukdomen har tagit över honom nu, han är en annan. Inte vår pappa som han var innan.

Det gjorde så ont och det var så hemskt när vi satt där, men det är nödvändigt! För pappas del, med demens och med stora personlighetsförändringar, och aggression så måste han få den vård han behöver och är berättigad till. Sen att det måste ske med hans medgivande känns lite luddigt, det behövdes inget skriftligt medgivande enl. biståndshandläggaren........ Men om han hade berättat för vårdpersonalen att han skulle kunna tänka sig att gå med på särskillt boende, och de berättar för biståndshandläggaren??? Hade det räckt?? Ja det är inte lätt det här med lagar osv....... Det kommer att ordna sig ändå, med boende och vård.

Körde från Karlskrona, fortfarande i strålande sol, och nu med lätt huvudvärk. Alla spänningar släpper antagligen, har dock fortfarande en klump i magen och kommer att ha ända tills pappa är på plats i boendet.

Visste att barnen haft en skön dag i Nybro hos farmor & farfar, med mycket lek och bus, fika och glass, och kanske bad.

Vi fikade när vi kom till Norje, jag, Susanne och mamma. Mycket prat, och jag kände att det var skönt att prata av sig. Vi känner alla tre att denna sjukdomen har smygit sig på, för att de senaste fyra åren eskallerat och tagit över pappa och gjort honom till någon annan. Dessa aggressioner är INTE han, han var aldrig arg innan, brusade aldrig upp, svor väldigt sällan (möjligtvis när han blev arg...), lugn, harmonisk, snäll, osv osv. Nu klarar han nästan inget, de klara studerna kommer alltmer sällan, utan demensen tar över och han är tilbaka i yngre år, och mycket i Norrland där han kommer ifrån........ Dit han ska hem nu, vilket har jag förstått är vanligt vid demens.

Körde hem strax efter 21:00, kände att jag var trött och samtidigt skönt att det var över. Allt släppte då jag kom hem, stöp i säng. Dödstrött, brukar säga att det är min styrka att jag kan sova när jag är i jobbiga livssituationer. Men som sagt slappna av helt kommer jag inte att kunna göra förrän pappa är på plats i sitt nya boende!

Tack än en gång alla mina bloggläsare för allt stöd! Tack alla vänner för att ni tänker på oss i denna svåra tid, det värmer mycket! Tack!

/A

 

petra

20 juli 2011 10:32

Usch. Tänker på dig. Det är inte lätt när allt förändras och föräldrarna inte längre finns där att luta sig emot... Märkligt nog vänjer man sig vid det med.
Kramar

http://petrasperspektiv.bloggplatsen.se

Annika Skoog

20 juli 2011 10:56

Tack Petra! Nä det är inte lätt detta, de ska ju alltid finnas där föräldrarna. Önskar att det fanns ett botemedel mot demens.

Kram Kram

 

jennie

20 juli 2011 21:19

Hej Annika!!Lider så med er familj. Åhh nej, det är inte Kurtan som du beskriver. En av de lugnaste snällaste människor jag vet. var mycket där när vi va små. han gjorde trähästar till mig o susanne. Försök och tänk på de glada stunder o den fina pappa han varit och kämpa på!!Bamsekram från jennie i Norje

Annika Skoog

20 juli 2011 22:12

Tack för din omtanke! Kram

 

Camilla H

21 juli 2011 12:02

Inget vidare, har me varit där när man ska sitta o "planera" tunga beslut och ja de e tufft när föräldrarna glider bort på ett eller annat sätt, vilken sjukdom det än är.Skönt ni har varandra din syster o du, o såklart din mamma me!
Och som Petra säger vänjer man sej vid sin nya situation, fast man inte tror det.
Ta en dag i taget!
kram
Camilla

Annika Skoog

21 juli 2011 12:09

Tack för omtanken Camilla.

Ja det är väldigt tungt just nu, eftersom sjukdomen har gått väldigt snabbt det senaste halvåret...... Ja på dessa fyra åren han har varit sjuk med. Man vill ju alltid ha dem hos sig, vi försöker att ta en dag i taget, men det är svårt!

Tack än en gång, kram Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Såg i "flödet" att det var åtta år sedan jag startade denna bloggen, men jag måste ju medge att detta året har varit det sämsta i antalet inlägg . Såg att jag inte bloggat sedan i april, kanske ska försöka skriva en gång/månad. Jag vet ju att det är ...

Våren kom visst av sig litegrand förra veckan. Det började bra i måndags med strålande sol och ljumma vindar, bara tunna överdragsbyxor och en fleece. Men resten av veckan har jag haft thermobyxor, fleece, vinterjackan, mössa och vantar och nästan fr...

Äntligen är våren här, nästan helt ofattbart att det var snöstorm för en vecka sedan.......... Både i dag och i går satt jag ute en stund på trappan (har inte fått ut trädgårdsmöblerna än). Riktigt härligt och varmt om "snudan", och det riktigt lukta...

Haft en väldigt trevlig och intensiv påskhelg. Men en påskhelg helt i min smak. Vänträffar, släkträffar, god mat, en rätt kravlös högtid och massor med ledigt. I år blev det ingen påskcup i Hilleröd för killarna i Hugos lag. De satsar längre fram för...

Det här med att uppdatera bloggen har ju inte gått så bra känner jag, förra gången jag skrev var den 14 januari.....två månader sedan......... Undrar i fall det finns några läsare kvar????? Jag har full förståelse i fall ni har tröttnat, det händer i...