Fyllde vi till bredden ikväll, kul med fullsatt kyrka. Vi brukar fylla den på våra kvällar med olka teman "En lisa för själen" och ikväll var det Lokala förmågor. En salig blandning med folk från trakten, några från vår lilla kör, några från Himlaton, Ulla kören(lite äldre), plus några till. Så härligt att sjunga och speciellt med blandningen på folk, och sångerna. Min favorit är nog "Liten fuggel" en norsk sång, jag kan nog aldrig sluta lyssna på den. Så fin!

Hoppas på flera fullsatta kyrkor framöver, blir en folkmusikmässa i maj. Hoppas på en lika välbesökt kyrka då.

Första jobbedagen i dag sedan pappa lämnade oss, jag tycker att det kändes bra att jobba även om jag är lite off. Sorgen och saknaden finns där och det lär den göra länge till, samtidigt tror jag att det är bra att skingra lite tankar. Detta med sången hjälper mig att skingra mina tankar, jag blir glad när jag sjunger och att sjunga tillsammans med vänner är så härligt. Jag skulle egentligen läst en text om vänskap, tillägnad en av mina bästa vänner, men det avbokade jag redan förra veckan. Jag hade nog inte klarat att läsa en text som är lite känslomässig just nu. Jag fick njuta av andras textläsning och sånger, så fina.

Gårdagseftermiddagen var vi i Sölvesborg, vi tömde pappas rum där han bodde. Det gick smidigt, även om det kändes så fick vi tömt och tagit det vi skulle, och kört till Lions det som skulle dit. Även om pappa haft det bra på boendet, så hoppas man att slippa flytt till boende för någon annan närstående. Det blir ju en sista anhalt, tragiskt men sant. Bra att det finns och att vi har den servicen, men är det värdigt att sitta som pappa gjorde i rullstol, helt beroende  av andra...........Tungt nog att se sin pappa så sjuk i demens, och helt hjälplös. Att aldrig veta när man kom dit vad som väntade oss, hur han skulle vara, bra eller dålig dag.......

Som nu efter han inte finns mer, ibland tänker man klokt att han har fått ro, han lider inte mer, han har inte ont, han har det bra nu. Ibland får man fullständig panik över att aldrig få träffa honom mer, han är bara borta, han kommer aldrig mer tillbaka.

Ursäkta mitt svammel....Men ibland är det bättre att bara skriva ner allt man känner, helt som det kommer í skallen, inga funderingar på hur man ska skriva, utan bara skriva, så kan det upplevas som rörigt....

Tack igen för alla stöttande ord, blommor, sms, meddelande, kramar, oj vad det värmer, och veta att någon tänker på mig/oss i vår saknad och sorg efter vår älskade pappa/make/morfar/svärfar.......

Tack för att du läser!

//A