Även om jag tycker om min hemstad väldigt mycket så är det av mindre angenäma anledningar jag är där var och varannan dag. Fonus i måndags, hemma här i går, vilket var riktigt skönt att bara vara hemma här helt själv, tyst och ingen annan här. Jag tror att jag behövde det, att bara samla tankar, skriva ner dem i dagboken, sätta ord på sina känslor och sin sorg. Även om jag inte gråter och är ledsen hela tiden så sörjer man, det kommer över mig då och då, och alla fina minnen jag och vi har med vår pappa/morfar/svärfar/make/vän/kollega eller vilken relation man hade till Kurt.

Dödsannonen är i de två tidningar som vi har i Blekinge i dag, fått så otroligt mycket hälsningar att olika vänner är med oss i vår sorg. Det värmer otroligt ska ni veta, jag har funderat många gånger då man själv skrivit ett kort, gett blomma till någon som mist en nära anhörig hur den känner......Nu är vi ju olika och känner och tycker olika, men hos mig värmer det otroligt, en hälsning att någon tänker på MIG NU i min sorg. Tack alla!

Vi kör till Sölvesborg i dag och hjälper mamma och tömma hans rum på Paviljongen som ligger på Gerbogården. Det ska göras, och vi satte inte dit en massa saker eller möbler, utan mest så det har sett ombonat ut där. Foton på barnbarnen, tavlor och lite möbler, bord, stolar så det går nog rätt snabbt att tömma ut det, samt städa av det. Möblerna är inte personliga för pappa, det kan nog också gör att det inte känns så hårt. Mest att rensa ut de personliga saker som finns kvar där, det kommer att kännas.

I morgon tänkte jag jobba och på fredag, känns som om det kan vara lagom med en mjukstart. Sorgen finns där ändå, den får ta sin tid, och den pågår hela tiden, samtidigt som jag sakta går vidare. Undrar vad han gör nu pappa?? Sítter han där uppe och sittar på oss?? Han ska veta att han är saknad och älskad!

Ta hand om Er därute!

//A