Blev det idag med, väderprognosen hade lovat ökad molniget under dagen så jag trodde att det blir nog inget strandbesök........Men efter plock,tvätt, handling, inom garaget, där sambon var, samt lunch i stan körde vi till stranden. Inga moln, bara ngt svagt dismoln....., 21 grader i vattnet, barnen lekte, badade och byggde sandslott, utan att råka i konflikt, det är nog sensation denna sommar.......... Jag njöt i en brassestol.

Lovisa stannade hos farmor, Hugo åkte med pappan och farfarn till Malmö, mamman körde hem med badgrejor och kyväskan för att stimma loss med snabeldraken, samt städa toan...........Snabbstädning, jaja, får ta vara få de sista stranddagarna innan jobbet börjar igen. Sen var det samling i Öja kyrka klockan 18:00 för genrep inför nästa torsdags konsert "Kärleken ett mirakel" då vi sjunger sånger med temat kärlek, samt några av oss läser dikter. Ska jag läsa..........Kanske jag ska, eller jag kanske inte vågar, nä det lämnar jag till någon annan............, eller inte:)

Våra genrep brukar gå sådär, liksom idag, inte rätt av dåligt, men lite missar här och var, då man inte är fokuserad till 100%, utan står och har annat i tankarna, kommer in fel i ngn stämma, eller börjar för tidigt.......Men det brukar bli bra när det väl gäller, stundens allvar och det brukar bli fullsatt kyrka, det tycker jag är kul att det verkligen kommer folk till kyrkan. Det känns som om kyrkan håller på att lätta upp sin strikta sida, och att det känns lite mer lättsamt nu, fina sånger sjunger vi, så välkomna den 23/8 klockan 19:00, Öja kyrka. Extra kul är att min kusin, Micke(som numera bor i Tyringe, vilket vi tycker e lite kul........), med flickvän, samt ev. syster kommer och lyssnar, kul!

Tack för fina ord från i går när jag skrev om min pappa, det värmer. Det är också ett bra sätt för mig att berarbeta detta som har drabbat honom och vår familj, att skriva om det, samt tala om det. Det är svårt att förstå för dem som inte har varit nära demens, en del försöker i alla fall förstå, men en del, ja jag vet inte vad jag ska säga.........Vet du inte vad du ska säga, lyssna bara och var mänsklig, försök föreställ dig om det hade varit DIN anhörig, mamma eller pappa, du behöver inte säga så mycket om du tycker det känns jobbigt, visa bara medmänsklighet..........Sen en del som när de glömmer saker, säger jag har nog Alzheimers, då kan jag faktiskt ta illa upp. Vanlig glömska eller förvirring, att man är disträ är inte detsamma som att ha Alzheimers, eller någon annan form av demens. Jag brukar svara folk som säger på det viset, nej Alzheimers är det inte, det vill du inte ha jag lovar!!!! Okunskap!

Pappa är dålig nu, mamma var där i söndags, han satt och stirrade rakt ut, svarade inte, fick ingen kontakt, så hemskt att se och väldigt jobbigt för mamma, det är hennes man och livskamrat sedan många år tillbaka som sitter där och kanske inte känner igen henne, eller kan prata med henne. Fy f-n säger jag, livet är grymt och inte rättvist alla gånger! Vet inte om jag kommer att orka hälsa på honom nu när han blivit sämre, en klump i magen är där alltid innan man går in på avdelningen där han bor, men de senaste gångerna jag har träffat honom har han haft bra dagar, men de verkar ha vänt nu.

I morgon bitti 08:30, samling på sjukhusområdet för filmsinpelning igen! Kul, ska vara sjuksköterska igen. Nya scener som ska spelas in, vet inte hur långt tid det kommer att ta, eller vad jag ska göra.......Återkommer!

Kräftskiva i Nybro i morgon kväll, gott och trevligt!

Sov gott och tack för  att ni läser!

//A