Vi har varit på stranden i underbart väder, sol i massor, avkoppling, badat, 21 grader, härligt! Tänker lite varje dag, att är detta den sista stranddagen?? Passa på att njuta får vi göra varje dag, ta vara på de sista lediga dagarna. Men jag har ju fördel med mitt jobb att vi är mycket ute, även om jag inte kommer att vara i "uteverksamheten" mera. Jag å Kollegan Nicole ska börja med de riktigt små barnen, 1-2 åringarna, bara detta med att anpassa ett samtal, våra stora Hajar var rätt avancerade i sina diskussioner/frågor/språk, ibland fick vi ta reda på vissa svar..........Nu kommer samtalen att vara på lite annan nivå (Var är foten???? Dääääär är din fot) Samtidigt som jag ser fram emot detta känns det lite ovant, var några år sedan jag arbetade i småbarnsgrupp........

Har för övrigt inte skrivit om  min pappa på länge, han var ganska pigg när vi var där sist. Även om han pratar väldigt tyst och inte tar några egna initiativ till att inleda ett fortsatt samtal. När Susanne min syster var där några veckor senare hade han en  dålig dag, han satt och stirrade rätt fram, och de fick ingen kontakt. Sjukdomen går ju bara på ett håll och de kommer bättre eller sämre dagar, men du blir sakta sämre, kroppen bryts ner och du förlorar mer och mer din personlighet och kroppens funktioner slutar att fungera. Hoppas att forskarna hittar ett botemedel i form av ett vaccin även om det inte hjälper min pappa, han har redan långt gången demens, men det kan ju hjälpa andra. Funderar mycket över livet emellanåt, kanske mycket för att pappa blev sjuk och de första tecknen på demens kom redan innan 65års ålder. Ser på släktingar till min sambo, de är i

80-års åldern och pigga som bara den, cyklar, han kör bil, promenerar osv, en man som har husvagn(ej släkt), han fiskar, har egen båt,  bor i husvagn under sommarmånaderna, kör bil, målar fiskebod, donar, snickrar. fixar osv........Sen pappa som sitter på ett demensboende och är helt beroende av andra och han har precis fyllt 70.......

Nä det är inte rättvist, glöm inte att "Fånga dagen", varje dag är unik, vi har den bara idag, sen kommer den aldrig mer tillbaka, usch nu blev jag lite djup men jag funderar på sånt emellanåt. Som min syster sa att hon saknar pappa nu, han finns ju men ändå inte......Man kan inte diskutera/rådfråga honom om teknik-bilar-ekonomi mm. mera. Det kan jag med sakna, även om jag har har en sambo som kan detta med bilar och teknik, så var ju pappa ändå pappa.......

Jaja nog om detta, så har en dag kommit och snart gått igen och kmmer aldrig mer tillbaka¨.........

//A