Har jag haft, och det har behövts. Jobbade som sagt i måndags, och tidsagen och onsdagen var jag ledig.

Jobbade torsdag och fredag, men bara till 12:30 och 12:45. Så det har varit mycket ledigt ändå, skönt och välbehövligt. Hugo följde med mig på Hajen i torsdags, spännande tyckte han. Han var vaken redan klockan sex, så han åkte med mig när jag öppnade 7:30. Han lekte lite med barnen på Hajen, och sen var det dags att köra hemåt, inom affären med. Jag gjorde det jag brukar göra på torsdagar numera...........städa........men rätt skönt att ha det gjort på torsdagen, så kan man ägna helgen till annat.

Henrik körde med Hugo på 5½ årskontroll. Fick godkänt, och längdkurvan ligger på den allra översta streckade, 127 cm. Storlek 128 räknas som 8år.......... ja långa barn har vi, kanske inte så konstigt? Viktkurvan är numera rätt plan, den ligger på normalkurvan nu 25 kg. Hugo fick spruta med, och han var lite öm i armen med, han hade lite feber på kvällen och dagen efter. Så nu har vi inga barn som vi ska gå till BVC mer.......de börjar bli stora nu.

Fredagen var också en kort dag, Lovisas tur att följa med till Hajen. Hon var också med från morgonen. En riktig mysfrukost hade vi med bara sex barn, tända ljus och bara tog det lugnt. Sen hade jag tid för klipp och slingor hos Carina. Lovisa var med där också, hon gjorde frisyrer på ett frisyrhuvud, och var hur nöjd som helst med det. Denna gången gjorde jag ljusa slingor, och jag är ljus nu. Jag var så trött på det råttfärgade håret där de små grå började framträda mer och mer. Såg dassigt ut och jag kände mig dassig. Ville pigga upp mig lite, och jag känner mig nöjd med resultatet, även jag inte riktigt har vant mig än vid att vara blond. Det var nog i slutet på 90-talet jag var så här blond sist. Hem och njöt av helgen med ett glas rött och grekisk delikatesspanna.

Lördag och Alla Helgons Dag, tände många ljus både utomhus och inne för dem vi saknar. Tid för lite eftertanke tycker jag och skänka en tanke på livet som kan förändras snabbt och att det är skört. Var rädda om Dem ni har nära Er och Dem ni älskar och tycker om.

Idag söndag hade jag planerat en promenad, och barnen skulle cykla rundan. Lovisa cyklade igår och jag gick. Men det blev ett besök i Norje hos mormor. Susanne (syster) var där med, hon körde dit i fredags och hade varit och hälsat på pappa i går. Hon hade inte träffat honom sedan den kvällen han fick åka in på sjukhuset, och då var han väldigt arg och orolig. Men hon sa, och som alla andra har sag: att det är ju inte pappa/Kurt. Hon tvivlade på om han kände igen henne trots att hon sa att det var Susanne....... Det gör ont att se honom så dålig som han är nu, ihopsjunken, mager, krokig och framåtböjd och sen demensen på det. Nä det önskar man inte sin värsta ovän detta helvete vi går igenom nu, att se sin pappa förändras och försvinna helt och hållet, hemskt och ofattbart och säkert svårt att sätta sig in i för den som inte är där.......... sen många som direkt gör liknelser som "jaja min mormor var med dement" . Ja det var hon  säkert och det var jättehemskt för det är det.......men jag tror nog att mormor eller vem det nu kan ha varit av de äldre som det oftast görs liknelser med inte var 65år när hon eller han fick diagnosen och innan de var 70 år fyllda jättedålig av sjukdomen så det inte kunde klara sig själva eller känna igen sina anhöriga..... Det är det som är det hemska att han är relativt ung för denna sjukdom, och ja jag tycker att det är hemskt för alla som drabbas av demens, men det är än värre när yngre drabbas.....De har ju så mycket kvar av livet...........

Vi körde upp för att det var lite och fixa med ett nytt modem, de har både bredband och digital tv via modemet. Lite hjälp med det, och lite fika.

Sen var det dags att avsluta denna veckan.  Nya tag inför nästa.

//A

Är riktigt skönt, speciellt som dessa dagarna där vi inte hade något speciellt vi skulle göra. Annars kanske man tar semester för att man ska åka någonstans, eller för att man ska fixa en massa saker...... Nu är ju jag sån att jag har svårt för att bara ligga på soffan en hel dag eller bara gå och skrota. Jag gillar att få saker gjorda, efteråt kan jag däremot njuta i soffan eller läsa tidning.

Gårdagen var en härlig ledig dag, jag var på utvecklingssamtal i skolan. Lovisa fick mycket beröm för att hon är framåt och duktig, en bra kompis och funkar bra allmänt i alla aktiviteter. Sånt som man som mamma vill höra! Trivs bra i skolan och det märks, skuttar upp ur sängen och vidare till bussen. Är alltid i gång med något när man kommer och hämtar henne på fritids på eftermiddagen.

Vi tog tåget till Malmö hela familjen på eftermiddagen, liten utflykt. Lagom långt, nya pågatågen där man kan se på en tv-skärm hur fort tåget går. Det tyckte Lovisa och Hugo var jättespännande. Var uppe i 170km/h..........

Vi käkade lite och shoppade lite. Lovisa och Hugo hade egna pengar med så det blev lite handlat för de också. En mysig lugn eftermiddag, inget planerat utan bara sätta sig på tåget och strosa runt i Malmö.

Ledig idag med, gillas! Lite plock och fix här hemma. Efter lunch tog vi ett tag på övervåningen. Den har legat nere ett tag i brist på tid, lust och ork(mest brist på lust å ork speciellt efter allt som hänt). Barnens rum och vårt sovrum är klara, så vi har hallen uppe, toan (målas och ny toastol å handfat som vi har), samt trappan upp där den fula gamla linoleummattan ska bort och målas i trappan upp........... Sen är våning två klar! Hoppas vi är på gång nu och kan jobba undan lite på kvällar och helger så vårt hus kan bli komplett!

Sen kom Jessica på lite babbel i spackeldammet, ja menade hon hon är van vid sån miljö för de renoverar för fullt med. Där satt vi uppe, jag såg ut som ett spöke med slipdam i hela huvudet, men vi hade fått en del gjort och hoppas vi är på gång nu!

Jobba torsdag och fredag, men bara halvdagar! Hugo följer med mig på Hajen i morgon och Lovisa på fredag, de ville följa med och nu när det är färre barn så kunde det passa att de följde med.

Pappa är lugn, men dålig. Han har vissa dagar där det kan vara lite bättre eller han är mindre virrig och kommer ihåg mer. Men det är bara skalet av pappa som är kvar, det känns som om det är någon annan i hans kropp. En dag kände han inte igen mamma när hon var där............ En dag hade han bara pratat engelska, och det ska väl tilläggas att pappa rest väldigt mycket i sitt yrkesverksamma liv. Så den dagen var han kanske i just det årtiondet då han reste som mest. Samtidigt kan jag fortfarande inte förstå hur en sjukdom kan förändra en människa på det viset, och få den att göra och säga helt konstiga saker...........

Min morbror och hans fru (B&B) var med mamma häromdagen och hälsade på pappa och de sa ju båda två när de kom ut, att "Detta är inte Kurt". Det är verkligen inte min pappa........ Sen att han går mycket dåligt gör ju inte saken bättre heller, det gör ju att han ser mycket sämre och äldre ut. Håller tummarna varje vecka för att det ska bli en plats på särskillt boende snart!

//A